Med ett öppet API kan funktionsnedsatta Twittra!

Jag fullständigt älskar öppna apier (och jag tror att de gillar mig också). De främjar snabb utveckling och låter oss skapa verktyg för att på bästa möjliga sätt utvinna rätt information för rätt tillfälle. Vi finns här för att göra gott, och har inte så många år på oss, och som vanligt kan samarbete hjälpa oss att nå vår fulla potential.

För Twitter är deras öppna API en förutsättning för deras framgångar, men artikeln om "Twittertelepati" på Wired (hittad via Jardenberg) ger mig rysningar! Neuroforskare vid universitetet i Wisconsin har kopplat ihop en textredigerare, som styrs med hjärnans elektromagnetiska vågor, med just Twitter. Själva apparaten är förvisso imponerande, men den känns som en naturlig utveckling inom medicinteknik. Att koppla den till Twitter däremot, är hur coolt och imponerande som helst!

Kopplingen är förvisso inte svår, men tanken att personen med behov av apparaten för kommunikation helt plötsligt får tillgång till sociala nätverk är fantastisk. Höjningen av livskvalitet och möjligheten att kommunicera på lika villkor finns ju där. Visst är det smått fantastiskt!

Så för att sammanfatta: Ett öppet api behöver inte bara innebära att man främjar asynkront samarbete, utvecklare emellan, utan kan innebära att man gör något riktigt gott för världen! Karma++ på Twitter!

Mikrobloggar dödar bloggar - och TT-material

Så sent som hösten 2008 började jag alla dagar med att besöka ett antal bloggar. Oftast fanns det några småroliga artiklar på varje blogg varje dag, och då och då hittade man ett riktigt guldkorn som var måsteläsning. För att inte missa just guldkornen var halvtimmen på morgonen framför Google Reader eller bloggarna ett måste.

Nu är det en bit in på 2009 och mitt läsbeteende har helt förändrats. Jag har idag ett trusted network på Twitter och Bloggy, och jag vet att guldkornen kommer att komma till mig via mikrobloggarna - jag behöver inte längre vara rädd att missa något riktigt intressant. De artiklar som har störst nyhetsvärde blir omdiskuterade och retweetade (vidareskickade) i flera led.

För mig som användare är det här fantastiskt - istället för att ägna lång tid varje dag åt alla nyhetskällor får jag allt serverat av mitt nätverk. Och mitt nätverk är nära nog perfekt - kontakter som missbrukar mitt förtroende med spam, eller som rekommenderar saker som inte är relevant för mig, tas helt enkelt bort och jag får ett nätverk som för varje dag förfinas mot min smak.

För bloggen blir det dock svårare - en blogg som haft många trogna dagliga läsare kan se fram emot färre ströbesök. Bloggen blir tvungen att skapa riktigt bra innehåll för att få besökare via folks nätverk.
För den lilla bloggen kan det dock bli ett lyft - istället för att skriva dagliga poster med den stress det innebär kan man koncentrera sig på att bara posta med riktigt hög kvalitet. Navelsträngen till besökarna som ströposterna har inneburit har helt enkelt snart spelat ut sin roll.

I förlängningen kommer detta att ändra vårt beteende även vad gäller nyhetsrapportering via gammelmedia - varför läsa samma TT-rapning på både SvD och DN? Och för den lilla landsortstidningen är det ett lyft - ett guldkorn kan ge läsare från hela sverige trots att de dagliga besökarna från hela området saknas.